Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1851, sida 1

—————22—— sternas och jesuiternas Ögon ett stort, ja mycket stort fel, han år varm republikan och kåmpar oförskräckt, såsom sådan emot frihetens både andliga och verldsliga sörtryckare. Han hade också redan under Ludvig Filips tid blifvit skiljd ifrån sin befattning vid College de France, men revolutionen dröjde ej att återgifva studenterna sin ålskade lårare. Ministern för offentliga undervisningen uppger, såsom orsak till m:r Michelets afsåttande, att han -politiceradeunder sina föreläsningar. Fredagen den 14 Mars funno studenterna erindarne till College de France stångde och afficher uppklistrade, som förkunnade att m:r Michelet var suspenderad. Skingrade af tillkomne poliser och stadssergeanter, samlade studenterne sig på Sorbonne till omkring 1000, hvaruppå försattades och underskrefs af slere hundra, en petition till nationalförsamlingen, hvaruppå de satte sig i gång och framlemnade sjelfve petitionen, oaktadt alla de hinder och grofheter som de uppburo af polisens agenter. Men deita asskräckte ej den långa och allvarsamma kolonnen, som sedan skiljde sig åt. Återigen en förargelse för vederbörande, att de ej kunde lyckas att få ihop en aldrig så liten emeute, helst de redan för lång tid sedan blifvit enige om den stora profit de skulle kunna draga deraf. Ej lyckligare voro de några dagar derefter då studenterna vid medicinska och juridiska fakulteterna skulle förena sig på platsen utanför Pantheon för att derifrån begifva sig till Michelet, ehuru denne skrifvit till flere af dem och bedt dem afstå från all ytterligare manifestation till hans favör. Endast 5 a 600 studenter samlade sig, de öfrige ansågo sig i följd af mer Michelets uppmaning ej böra infinna sig. Ifrån Place de Pantheon begåfvo de församlade studenterne sig till Sorbonne, der de på gården bildade krets. Ett bref, adresseradt till m:r Michelet, låstes och hålsades med ropen: lefve republiken; men just som man höll på med att förse brefvet med underskrister, blefvo de i ordets egentliga bemårkelse öfverslyglade af poliskommissarier, stadssergeanter och andre beväpnade. Någon åtvarning till studenterne att skiljas åt, kom ej i fråga. Man arresterade hår och der i högen. Flere ville såtta sig till motvärn, men mängden förmanade till lugn, ty motvärn var just det maktens tjenare ville framkalla. Af de 73 arresterade, fördes somliga hit och andra dit, men de sleste insattes i cellfångelset vid Majas. Alla hafva dock redan blifvit frigifna, och emottogos af folket, med ropen lefve republiken! lefve studenterna. i Mr.r Jacques, professor i silosophien vid College Louis le Grand hade också försyndat sig vid sina föreläsningar, och m:r Guepin, professor i Nantes, hade i en bok: -bhilosophie du Socialisme vågat taga flere af socialisternas läror i försvar. Detta var naturligtvis mer ån tillråckligt att skilja dem vid sina befattningar. Man kan håraf göra sig ett begrepp om huru m:r Louis Bonaparte eller råttare hans vårda ledare, söka på allt sått tillintetgöra friheten. Dock ej nog med de redan anförde exemplen, man talar i Paris ganska tillförlitligt om en snart förestående revision af de klassiska verk, som begagnas vid undervisningen. Denna revision såges skola stråcka sig ånda till sådane arbeten som sedan vi vete ej hvilken tid begagnats vid ungdomens undervisning. En komitå af katholiker har redan betecknat Euripides, Virgilius och de samlingar som åro kånde under namnen: Conciones, de viris c. såsom arbeten, de der innehålla stållen som såra den allmånna moralen och att de endast åro katecheser för barrikadbyggare. Euripides och Virgilius, anklagade för socialism! det der låter allt lite roligt, men i sin ifver veta vederbörande ej hvar de skola stadna. Uti m:rr Michelet, Jacques och Guepin hafva de antastat historien och filosophien. Nu vilja de åt litteraturen; kanske slutligen hela universitetet. (Forts.)