Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1851, sida 3

— Ack, Reimer! suckade hon, blif heldre utanför; jag vågar icke taga emot dig. .... — Uvarför icke? fortfor han, och stod allaredan inne i rummet, med klostret år det förbi. Du blifver hvarken nunna eller abbedissa. — På hvad sått då? frågade hon glad, omtala för mig, huru det gick till! Det var en mångd med menniskor församlade, tog han till ordet: -Priorn och hans munkar, de åtta och fyratio, en stor mångd folk från byn och trakten deromkring. Först upplåstes ett bref från erkebiskopen i Bremen, hvari han prisade oss allesamman för det religidsa beslutet att vilja uppråtta ett nunnekloster; han uppmuntrade oss till att med det första såtta byggnaden i verket samt begåfva det rikligt; så skulle han sånda oss många reliker, ett stycke af Christi kors, ett stycke af den heliga jungfruns svettduk och mycket mera, som jag nu ej kan erinra mig. Denna skrifvelse beledsagades sedermera af presterna med många fromma förmaningar.(Forts.)