— ——— — — — — Erika, eller kriget i Ditmarsken. af 8S. Blicher. (Forts. fr. N:o 85.) Ditmarskerne, som varseblefvo, att allt flere och flere af de till döden invigda offren på detta sått satte sig frihet, ilade nu på begge sidor långs ut med kanterna af grafvarne och inspårrade på detta sått sina fiender. Försökte någon bryta sig fram så genomborrade de honom eller nedstötte honom i djuet med hillebarderna; och ofta — når detta dödssått tycktes dem gå för långsamt — sprungo de i massa åfver en af grafvarne och trångde de tått slutna lederna ned i den motsatta, der andra åter emottogo dem med hugg och slag. Som spindlar springa från och till de i våfven hångande flugorna, snårja dem allt fastare och fastare samt gifva dem hugg på hugg: på samma sått foro Ditmarskarne fram och åter i den inspårrade håren, svingade sig Öfver grafvarne och tillbaka igen; och detta med så mycken större låtthet och kraft, som de för långe sedan hade följt Ise