Er i ka, eller kriget i Ditmarsken. af S. Blicher. (Forts. sr. N:o 84.) — Han år lika så försigtig som tapper, genmålte hertigen, och långe van att kriga i Ditmarsken; han vill hafva vågen ren innan han rycker fram. Nu tego kanonerna; men fotfolket kom åndock icke vidare. — Det förefaller mig lika så besynnerligt som obegripligt! utropade konungen: skall detta fortfara långe, så har jag lust att vånda åter till Meldorp; se kunna vi icke, och höra lika litet. — Iillgif mig, ers majestät, yttrade Al feldt, det förefaller mig som om jag hörde ett doft, otydligt buller förut. Man lyssnade; men stormens tjut, håstarnes frustande, stampande och plaskande i den gyttjiga vågen, förvirrade det otydliga fjerran ifrån hörda ljudet. Omsider spred sig ett rykte genom den stora kolonnen af holsteinska, tyska och dan