Korrespondens. Stockholm den 8 April 1851. Det nederlag, som den bekanta Strindlundska motionen, om nedsåttande af en kommiltå för utredning af förhållandet med stådernas privilegier och förmåner nyligen lidit, har under de sednare dagarne utgjort samtalsåmnet, åfven i kretsar, der man annars icke synnerligen befattar sig med politiken. I bondeståndet afslogs det ekonomiutskottets betånkande, (N:o 59) som behandlade denna motion, med 60 röster mot 38, och i borgareståndet håjde sig, så vidt jag har mig bekant, icke en enda röst till dess försvar. Det utkastade tråtofröt har alltså blifvit qvåfdt innan det kunde skjuta den ringaste brodd. Om betånkandets öde i borgarståndet var man icke ett enda ögonblick osåker; men att det efter de starka påkånningar och bearbetningar, som egt rum inom bondeståndet, skulle af det förkastas med en så stor pluralitet, det vågade man knappast hoppas. Det parti, som var för betånkandets antagande, tycktes också dagen före frågans asgörande nästan vara såkert om segern. Öfverraskningen öfver den ovåntade utgången var ock naturligtvis så mycket större. Att motionåren tog sig denna utgång mycket nåra, ses 1) af hans yttrande, att en dylik manöver aldrig under den långa tid han varit riksdagsman, egt rum i bondeståndet, och 2) af hans hotelse att uttaga bondeståndets diskussioner rörande ifrågavarande motioner, för att offentliggöra dem inom fåderneslandet,-pä det att alla måtte inse hvad allvar bondeståndets representanter hafva med sörsvarandet af sina råttigheter.Strindlund ligger nu sjuk, och hans medkåmpe Lars Olsson från Gefleborgs lån, har på permission rest till sin hem bygd. Det skall blifva högst intressant, att något långre fram, då statsreglerings-frägan förekommer i stånden, få erfara om borgareståndet förstår att uppskatta det -handtag-, som bondeståndets majoritet gifvit detsamma ET AAA