Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1851, sida 2

måste hålla alldeles stilla. Konungen och hertigen frågade förgåfves efter orsaken till detta uppehåll; ingen kunde gifva några upplysningar. — Detta fortfor en fjerdedels timma eller något deröfver och, ånnu kom man icke längre framåt. Så långt man kunde ögna får snögloppet, håll fotfolket sig orörligt framför de härförande bröderna. Konungen, som icke i båsta sinnesståmning hade lemnat Meldorp, blef oupphörligt mera otälmodig åfver det i krigsoperationerna inträssade uppehåll under ett så oblidt våder, och begårde hastig underråttelse om orsaken till det oförklarliga dröjsmålet; men de, som blefvo skickade i förvåg och med måda trångde sig fram genom några regimenter, kunde till sist hvarken komma fram eller tillbaka; de åter, hvilka såndes utomkring, kommo vål tillbaka, men kunde icke rapportera annat, ån att de hade blifvit tillbakahållna af moraser, och att snön och den tjocka krutröken, som vinden förde rakt i ågonen på dem, icke tillåto dem att se hvad gardet företog sig. — Junker Slenitz, anmårkte konungen, gör långa komplimenter i dag. (Forts.)