Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1851, sida 2

drånka honom som en hund! Och dermed våltrade alla tre den halsqyäsda kämpen ned i grafven samt den döda hästen ofvanpå honom. Då sjönk gardets mod: rsly, sly!ljöd det igenom de vacklande lederna. -Generalen är fallen — fienden segrar. Då vände sig de eftersta i centern till flygt; de fråmsta sprungo åt båda sidor ned i grafvarne, och försökte att uppnå ängarne; men på den vestra sidan stodo dessa allaredan under vatten, och de flesta af dem, som togo denna våg, funno hår döden; de på den östliga sidan återtogo sin tilllygt i ett dervarande busksnär, och råddade Sis till största delen, innan den allt mera våxande öfversvämningen nådde dem. Når eftertruppen, som enligt befallning, allaredan hade kommit Öfver grafvarne såg de fråmstes flygt, följde de deras exempel, och råddade sig eller drunknade med dem. Det stora mågtiga gardet — för en timma sedan sex tusende vålordnade, segervana, segerstolta mån — hade blifvit slaget, skingralt, upplöst, tillintetgjordt. Hela den dfriga stora håren hade i detta vigtiga ögonblick varit alldeles ovetande om hvad som föregick vid Dusend Dyvels Werfl. Stådse långsammare och långsammare blef dess framryckande, till dess den slutligen