Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1851, sida 1

—7—ä— ————— med fältropet: -Akta dig, bonde! nu kommer gardet!-Hjelp, Maria! ropade Ditmarskarne och stimmade tillsammans vid vadstållena, der ett hårdnackadt motstånd långe håll fienderna tillbaka; många af dessa föllo för Ditmarskarnes långa spjut; flere störtades ned i grafvarne. bå Isebrand märkte Slenitzss afsigt, och i detsamma såg vattnet stiga på ängarne i vester, utropade han: -Nu, landsmän! nu år tiden kommen — icke till att då, utan till att segra; till att förderfva våra fiender och håmna allt det oskyldiga blod, de hafva utgjutit i Vindbergen och Meldorp. Raskt hitåt! Sen J icke, att både himlen och hafvet år med oss? Följen mig! framåt! framåt! och skåden er icke tillbaka!Med dessa ord sprang han ut Öfver bråstvärnet och grafven; de fyra hundrade Wöhrdenboarne och Hemmingstedtarne följde efter honom. Som en stormvind for hopen åfver den andra och tredje grafven; och med utropet: -Akta dig garde! Nu kommer bonden!störtade de sig in på fienden, som nu hade tre sidor att försvara. De, som voro trängda öfver grafvarne mot öster och vester, blefvo lemnade åt sitt öde af deras i fronten an