tes, likgiltig ton: -obehagligt resväder ofvanpå en genomvakad natt.— Ett Herrans väder! genmålte konung Hans och blickade ut genom dörren upp emot den mårka himmelen, som allaredan nedslungade regndroppar och snöslingor, blandade om hvarandra. , — Icke vårre, inföll hertig Fredrik, för oss, ån för fienden. — Vi hafva det rakt emot oss, invånde Alefeldt. — Desto ifrigare, genmålte hertigen, skyndar vårt folk att komma i qvarter. — Vågen, fortfor Alefeldt, kommer att blifva mycket svår att fårdas, och torde tillochmed göra artilleriet obrukbart. — Så hafva vi lansar och vårjor, utropade Fredrik; de åro mer ån tillråckliga får att försvara er Dannebrog. Den förnärmade hårföraren hade ett stollt svar på låpparne; men larmkanonen dånade för tredje och sista gången, alla ilade till sina håstar. Kungen yttrade, i det han satte sig i ordning i sadeln: -Annu en dag kunde vi gerna hafva töfvat, broder Fredrik! Det år ett rigtigt fördömdt hundvåderl— Svår icke öfver Herrans våder, genmålte hertigen; denna dag år vår förmälningsdag