Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1851, sida 1

stämma. Ofta tillförne, vid glada gästabud, når musiken teg under uppehållet i dansen, hade de omkretsat honom, de rödblommiga flickorna, och småleende lyssnat till hans qvåden. VI. Den sjuttonde Februari inbråt — för mänga tusende deras lefnads sista dag. Efter midnatten hade en stark nordvestvind blåst upp och småningom stigit till en håftig storm, som jagade den kalla, regndigra hafsdimman in öfver landet. I Meldorp var allt i rörelse. Husen voro fyllda af svirande krigare, och de, som icke kunde rymmas inne, svårmade omkring på gatorna. Sång och musik hördes öfver allt; men sårdeles der, hvarest annars hördes måssor och psalmsånger, mellan de gamla, grå, allvarsamma murarne. Hornens. och gigornas muntra klang, blandade sig i en underlig disharmoni med stormens tjut der utanför, likaså lampornas sken med det i den stora salen inbrytande dagsljuset. (Forts.)