Det moderna slafveriet. (Slut sr. föreg. N:o.) Man kan ej lyckas utan under två villkor, en fullkomlig och ointresserad hångilvenhet för det allmånnas båsta, samt en djup och innerlig kånsla af råttvisa, ålskad för sin egen skull. Utan detta. om hvar och en endast tånker på sitt eget isolerade jag, skall den trängbröstade egoismen sörqvåfva hvarje ädel kånsla, hvarje fast och friskt beslut. Den menniska, som ingenting lyfter ölver sig sjelf, år en naturlig slaf. Af de tre former, under hvilka man pålagt folket slafveriet, det husliga, det civila och det politiska, år det den förstnåmnda af hvilken det isynnerhet känner tyngden, emedan den sammansmålter med dess lidande hvarje dag, hvarje timme, med dess fysiska och moraliska lidanden, med kroppens och sjålens behos, ty själen har likavål sina behof som kroppen och dem som till och med åro mera befallande, emedan de komma från menniskans högre natur; men förtryckt genom ett omåttligt arbete för att föda sig, hvilka utvågar har folket för att tillfredsstålla dessa sina ychore Huru skall det kunna åtkomma vetenskapernas srukter, som skulle göra deras tunga och svåra arbete mera produktivt, som skulle öfver deras andesattiga och olyckliga lif gjuta behaget af vetenskap och konst? Frågen J då, J herrar, hvad år det egentligen som solket vill, så hören svaret. Folket vill att denna stora oordning, denna vämjeliga olikhet uti fördelningen af statens goda och onda, af dess bördor och fördelar, att detta oråttvisa förtryck, som vidlåder samhällets nyttigaste och talrikaste klasser, att, såger folket, allt detta må försvinna och att arbetaren må komma i åtnjutande af en råttvis andel uti den stora associationens, uti samhållets fördelar. Folket vill att den fattige arbetaren skall lystas från sin olyckliga stållning till kapitalisten och ej vidare betraktas endast såsom dennes verktyg; och uti att vilja detta, har folket tusen gånger rått. Hvarje reform, hvarje bemödande, som ej går ut på att åstadkomma dessa resultater, skall blifva utan frukt och endast våndas i löje och tomhet. Men, frågar folket sig, huru skola vi kunna föråndra detta vårt nertryckta låge? Jo, folket måste bilda associationer för att inhemta hvarandras mening och får att, efter utbytet af ömsesidiga tankar, efter en grundlig undersökning al sina olyckors beskaffenhet och forskning efter det ondas kåällor, bilda en stark och enhållig opinion, för hvilken folkets förtryckare måste böja sig. Ensam, isolerad, hvad förmår mannen af folket? Intet! Men folket förenadt förmår allt, och man skall ej kunna neka det att deltaga i stiftandet af de lagar, som det skall lyda. Må man derför petitionera i stort inför dem som nu sågas vara Svenska folkets representanter och inför den exekutiva myndigheten! Må tusendetals underskrifter öfvertyga dem att folket vill bruka sin suverånitet, och ibland herrarne skola de elakaste, de, som endast! vilja det onda, darra och såga till sig sjelfve: vår tid år förbi! Folket fruktar ej det motstånd man kanske MAO GALERIE TYSEN BIR BRDR NPOIRDAS A C;