x) Grefve Geert den Skallige sedermera ihjälslagen af (Niels Ebbesen) ville undertryeka Ditmarsken. Han framtrångde till Wöhrden, och språngde den lilla fiendtliga håren; en del af den tog sin tillflygt i kyrkan, och då den icke ville gifva sig, låt grefven såtta eld på kyrktaket. Då det smålta blyet neddroppade på Ditmarskerne, gjorde de af plågor och förtvislan ett utfall. Från alla kanter tillströmmade folk och kommo dessa till undsättning. Holsteinarne blefvo slagna; två tusen stupade. Grefven måste söka sin råddning i flygten. Han såg aldrig Ditmarsken mer; utan vånde sina vapen mot Norden.