Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1851, sida 2

nor och gamla gubbar ville icke lemna det stålle, på hvilket de hade blifvit födda, och många hustrur bevåpnade sig och ilade bort för att hjelpa sina mån i kampen på lif och död, för att segra eller falla med dem. De slygtande delade sig i tvenne hopar; den ena drog åt Busum, den andra åt Hemmingstedt. Betåckningen delade sig likaledes, och Holm med sin afdelning valde den sista vågen. De undkommo alla, på honom, anföraren, når. Han var visserligen den siste på flygten; men ingen visste likvål, på hvad sått det tillgick, att han med ens försvann; med ännu större förundran erfor man sedan, att han hade blifvit tagen till fånga och införd till det eråfrade Meldorp. Staden blef tagen med storm: mer ån nog för gardet att besmycka sina grymheter med. Allt, som lif och anda hade, måste då, och det lislösa skulle förderfvas och ödelåggas; blott husen sparades för den strånga vintrens skull. Änskönt allt detta verkstålldes af avantgardet med en skyndsamhet, som ej stod tillbaka för hufvudhårens, måste dock de tvenne hösborna bröderna vara vittne till ett uppträde, ännu mera upprörande, ån det i Vindbergen. I det de redo in i staden varseblefvo de genom de sönderslagna rutorna af ett hus en halfvuxen flicka, som troligtvis hittills