Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1851, sida 2

sig till vidare illgerningar, plundring, mord och ödeläggelse. Det var en lugn vintermorgon. Himlen bar glådjens och kårlekens, jorden oskuldens sårger., På det stora blå sirmamentet glimmade ånnu hår och der en stjerna; månen satt blek i vester; hela den östliga horizonten var öfvergjuten med purpur och guld. Jorden var betåckt med nyfallen, ren snö; alla tråd och buskar voro hvitklådda. Tindrande och lågande framtrådde dagens drottning, hårligt skimrande i dess strålar skredo de stålbeklådda krigarelederna framåt genom den olyckliga byn. Vågen gick förbi bröllopshuset, utanför hvilket de mördade gästernas lik lågo omkringkastade i den blodbestänkta snön, och bakom dessa qvinnorna i sina söndertrasade och nedsudlade högtidsdrågter. Häånande drog gardet förbi dem; ester dem söljde de danska och holsteinska trupperna, knappast bevärdigande dem med en enda blick. (Forts.)