Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1851, sida 2

—r 66W — —————— satt de skulle följa hennes exempel, hämna de fallne, sålja lifvet dyrt och rådda åran.Blott det sista lyckades; ty de vilde krigarne, som förbittrades öfver sin anförares och de tvenne kamraternas fall för en qvinnas hand, mördade nu i hast dem, hvilkas lif de kanske annars hade sparat för en ånnu djupare förnedring. Sådant var brölloppets slut och krigets början. Detta afskyvårda nidingsdåd blef utösvadt af hårens förtraf, förspelet till den stora dödsdansen på fålten vid Hemmingstedt. Dessa odjur, afskum af alla Europas folkslag, i hvilkas bröst den sista gnistan af mensklig kånsla för längesedan hade utslocknat, tillbragte återstoden af natten i sus och dus. Tyska, sranska, spanska, jtalienska sånger af det plumpaste innehåll beledsagades af bågarklang, eder, tårningarnes rassel och de spelandes trumfningar i borden. Långs utmed gaslen utanför huset hade de uppställt de mördade qvinnornas lik i midten bruden med den blodbestänkta myrtenkransen omkring den dådsbleka pannan. På detta sått påtråffades de af den efterkommande håren, med hvars avantgarde, det beryktade och fruktansvärda -stora gardet förenade