Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1851, sida 2

på slera unga slickor med det mest obeslåckade rykte, och hvilka ingen ännu visste vara trolofvade. Man ejorde håftiga anfall på honom från ärans sida: förehöll honom huru sjelfviskt han ålskade sin såstmö, huru litet han tånkte på hennes, på sin egen åra och på fåderneslandets båsta. — Mitt fådernesland år jag skyldig mitt blod, och skall betala denna min skuld om behofvet så påkallar, till sista droppan: men hvarföre skall jag framför alla andra upposlra det, som år mig kårare ån lifvet? — Derföre — genmålte en prest — att folkets styresmån hyste den hedrande tilliten till dig, derföre bör du icke svika dem i den tron, att ingen Voigdman vill såtta sin egen Iycka högre ån landets. — Derföre — sade en af öfverstarne derföre att vi åt en så ung mö hafva anförtrott en fana, som ånnu aldrig varit i siendtlig, eller seg hand — dersöre bör Reimer Voget af Voigdmånnernas urgamla, obeflåckade stam visa, att han år man och icke ett egensinnigt, bortskåmdt barn. (Forts.)