Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1851, sida 2

Landsorten. LINKÖPING. En flicka, Anna Berggren, om 17 års ålder, klockaredotter från Rystad, utan alla anhörige, skall Thorsdagen den 18 Mars blifvit, utan någon giltig anledning, slagen med rönnspön af sin förmyndare, så att knölar, blänader och blodviten betäckt hennes hufvud och kropp, till och med så, att I en del af barken säges ha qvarsuttit i såren, hvarefter hon blifvit anbefalld att sjelf båra spåna, först till Fröstad och sedan till Aby, under löfte att åfven å dessa stållen undergå en ny bastonad. Besigtning har redan egt rum på flickan, och stämning blifvit uttagen å förmyndaren, som så grymt missbrukat sitt vålde öfver det arma barnet. Man låser i Östgötha Korrespondenten: Allmånt berättas, att första Lisgrenadierregementet instundande sommar, och efter sex dagars regementsmöte på Malmen, kommer att beordras till läger i Stockholm. Oaktadt man ej kånner, huruvida rygtet eger någon verklig grund, enår någon ordres derom ej ånnu har ankommit, så år sjelfva rygtet likvål nog, för att våcka en viss undran. Då man betånker att detta regemente varit kommenderadt 1848 i Skåne, 1849 gjorde de vanliga måtena och en fåltbataljon deraf, derefter utgick till Slesvig på en kommendering, som oafbrutet fortfor i 11 månader; så finner man att detta regemente minst af alla torde behöfva åfvas, emedan 16 månaders öfning vål kan anses tillräcklig på 3 år. Soldaten har således under 3 år ej fått tillse sin egendom och rotbonden har måst uppbruka och skörda torpen, en måda, som han gerna underkastar sig då fråga år, att försvara fåderneslandet, men som ej i annat fall synes så lustigt, som ordet Justlåger tyckes såga. Hvad åter officerarne angår, så blir en årlig förnyelse af uniformen och en ståndig påkånning, som deras kassa måste lida under ett Stockholmslåger, ett åmne för många betraktelser, af två skål, att om ån man tjenar får åran, så år det ett nådvåndigt vilkor, att ha något att lefva af, ty om man ej kan lefva, kan man ej heller tjena, och hvad i öfI rigt den militåra åran angår, kan den just ej samla lagrar på Ladugårdsgårdet. Men rygtena korsa sig, och således kunde vål hånda, att detta öfverkorsades af sig sjelf, helst, vid nårmare besinning, armen består af menniskor, som vål har hjertat på råtta stållet, men der nedanför en mage, som också behåfver tillfredsstållas. Åtskilliga gissningar hafva emellertid kommit i svang. Somliga tro, att första Lifgre