och hviskade sakta: se till, Wolf Isebrand, att du ståller så till att vi kunna återvånda hem med hela lemmarlDerpå trådde han ett par steg långre fram mot hertigen, och yttrade så tyst att blott han och kungen hörde det: Jag har ännu ett ord för egen råkning att tala med er, nådige herre.Hertigen reste sig, såg några sekunder forskande på honom, och genmålte:-Ni kan sölja mig in i sidorummet.Ankommen dit, började Ditmarskern sålunda: -Högborne hr hertig! nödtvungen och alldeles emot min vilja, har jag åtagit mig denna afsigtlösa och förmåtna beskickning; men mina halsstarriga landsmån ila sin egen undergång till måtes — det inser jag och några få enskilta ibland oss; dock vår ståmma förmår intet, och vi våga icke mera tala hvad vi tånka. Mitt namn år Casten Holm; jag år borgare i Hejde och till handtverket mjölnare. Genom flit och sparsamhet har jag lagt mig litet till godo; och om ers höghet vill lofva mig såkerhet för plundring och ödeläggning af min egendom, når ni intager landet, skall jag får er uppenbara mina landsmåns försvarsplaner, och visa er den våg och det sått, på hvilket ni låttast skall vinna ert mål.