Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1851, sida 1

billigt. Hvem år det annars, om jag får sräga, som talar så kårt och vånskapsfullt till mig? Rösten tycks likna Reimers i Wimerstedt. — Rigtigt — genmälte denne — och hår åro tvenne nåfvar, som äfven höra honom till; har du lust att göra bekantskap med dem, så vånta litet! — En annan gång, min vån! — genmälte mjölnaren —spar dina nåfvar tills något långre fram, vi kunna snart behåfva så många vi hafva. Och du derinne, som år rådd för karlar, förhasta dig icke med att sy din brudklådning! Du skall kanske få annat att tånka på. — God natt! sofven godt begge två! — Med dessa hånande ord begaf sig den andre narrade friaren skrattande bort. — Ond blef han — sade Erika — jag skulle hjertligen önskat, att han ej känt att du var hår. Man kan icke veta, hvad han kan finna på för att skada dig? Du år nu också alltid, som om man stucke eld i blånor! — Jag bekymrar mig ej det ringaste om honom — svarade Reimer — den grynbyttan! Hvad vill han vål göra mig? (Forts.)