Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1851, sida 1

hvilken du så pråktigt lade dina hala ord, och sedan når ... låt henne sitta der ensam och öfvergifven. Jag kånner nog din årlighet, Casten Holm!Tack för komplimangen, min dufva — återtog han — men såg mig bland annat, hvarföre du lofvade mig att få besöka dig i natt? — För att göra dig ledsen af ditt frieri och får att på samma gång blifva fri från din efterhångsenhet. — Tusan d—r — afbråt den gåckade ålskaren — vågar en sådan slyna hålla mig för narr! — Inga skällsord — tog Reimer till ordet; Erika tystade på honom, och ville hålla sin hand för hans mun, men den uppbragte ynglingen fortfor; om du icke aflågsnar dig, skall jag dansa om med dig, mjöltjuf, derute i snön, så det skall knaka i alla dina leder!Reimer! Reimer! ropade flickan — det år den rike Holm i Hejde: han står högt anskrifven hos borgerskapet, och hans ord gålla som guld. — Aha! — utropade Holm — hänger det sålunda tillsamman? Den som först kommer till qvarnen, får först mala; det år rått och