Korrespondens. (Forts. och slut från N:o 65.) Ekonungens högsta domstol har i dessa dagar sållt ett utslag, hvilket, såsom prejudikat betraktadt, är af stor betydelse här på platsen. Den har nemligen, med upphåfvande af öfverstäthällare-embetets utslag och Svea hofråtts detsamma faststållande dom, frikallat krögaren Nordström från allt ansvar för det han till försåljning i sin krog sjelf renat rått brånvin, medelst en apparat, som bestått af två jernbandade, med kran af malm försedda, ståndare, af hvilka den ena innehållit 30 kannor brånvin, den andra endast kol, samt 2 dertill hörande ämbaren. De krögare, hvilka uti ifrågavarande fall åro lika samvetsgranne som Nordström, kunna alltså nu, på grund af detta högsta domstolens utslag, midtsör det prohibitiva destilleringsbolagets nåsor, genom att låta det rå brånvinet löpa genom kolstybb, befria detsamma frän en mångd fråmmande och för helsan skadliga ämnen, såsom sinkelolja, erg o. s. v. Jag vill dessutom erinra mig, att riksdagsfullmäktigen Johan Johansson i Skyberga från Örebro län i bondeståndet våckt motion om att det måtte stå hvar och sritt att på ofvannåmnde eller annat sått rena det brånvin, han håller till afsalu. Mig synes som om hvarje brånvinstillverkare borde hafva till åliggande att så göra. Brånvinet, skadligt i sig sjelft, blir det ånnu mera genom den förgiftning, som det esomoftast under sjelfva produktionen år underkastadt, ehuru man derpå hitintills gjort föga eller intet afseende. Icke synnerligen många år hafva förflutit sedan åtskillige hårvarande vetenskapsmån anstållde analyser al det bränvin, som på ätskilliga krogar och nåringsställen härstådes hålls till salu. Resultatet af dessa deras undersökningar gåfvo vid handen, ej blott att bränvinet i anseende till dess spritstyrka var underhaltigt, utan åfven att i det förekommo fråmmande, för helsan skadliga beståndsdelar. Att då, säsom hufvudstadens distilleringsbolag ejort, vilja förbjuda krögarne att rena det rå brånvinet, tyckes mig vara på en gång sörnustsvidrigt och omenskligt. Bolaget ville ju, så till sägandes, att deras medmenniskor skulle förgiftas. Högsta domstolen har nu genom osvanbem. sitt utslag dragit ett råttvist och groft streck öfver denna bolagets kärlekslösa beräkning, och Stockholms ,supande allmånhet år den derföre mycken tack skyldig. Hr landshöfdingen m. m. Bergman har på någon kort tid återkommit till hufvudstaden. Öfverståthållareembetets embetsoch tjenstemån hade i Onsdags för honom arrangerat en större -asskedsmiddagå vårdshuset Blå Porten. Lola Montez har otur. Tillochmed -Borehar nu förskjutit henne. Stackars Lola! Hon kan nu hafva fullt skål att, såsom fordom Tasso, klaga: -Du mot min söderländska könslas låga med köld ett isigt pansar höll, och kommer nog äfven att åt detta den trolöse -nordiske barbarensgrymma beteende i sina memoireregna ett sårskildt kapitel. — Männe hr Georg Ameens uttrådande ur Bore-redaktionen kan stå i något samman