Nägra ord om och till Snällposten-. Hela verlden har väl vetat alt Snållposten var konservativ, men att han, i dessa sina politiska tånkesått, skulle öfverträssa sjelfva -TidensP. det var hvad man åndå icke hade anat. — N:o 29 af -Snällpostentog oss dock, till vår dfverraskning, ur denna villfarelse. Uti en långre artikel bestraffar han der redaktören af -Götheb. Hand. och Sjöf. Tidning för dess stråfvan att utbreda sina demokratiska läror och ber Gud och alla helgon förskona oss för demokratien. Med en hos -Suållpostensållspord uppriktighet blottar han hår sin själs innersta tankar och lågger sina ultra konservativa tånkesått så fritt i dagen, att han såkert skaffar sig alla smålands -Rååfvar,-Hartmansdorssare och Ekenstnare till afundsmän. Besinna er dock vårda Snållpost! — Ekensten, den ridderlige torparen, lår hafva ett skarpt svärd och tål icke att af någon öfverträffas! — Vårdaste Snållpost! ridderlige kämpe för den konservativa Ligan! Ni som blifvit satt såsom skyltvakt på Sveas södra udde, beredd att med ert Junga trådsvård nedergöra demokratiens härar, säg uppriktigt, hvad ondt har väl den nya tidens demokrati gjort er och verlden? Ni minnes vål revolutionsåret 1848, då demokratien tog styret om händer i Frankrike, Österrike, Italien m. fl. stållen? Hur uppförde den sig då? Låt ert samvete svara och det skall såga: ådelt och vårdigt! Att det låsslåppta folket, eller råtteligen en och annan individ af detsamma, i berusningens stund slåckte sin långe dåmpade harm i ett par förhatliga personers blod, år det enda sorgliga minne från denna tid, som annars var så rik på stora och vackra handlingar, af just denna demokrati, som ni afskyr såsom ett missfoster. Erinra eder nu åter den sednare tiden, då makten kommit i hånderna på edra sjålsfrånder; huru hedrande för menskligheten, huru upplifvande för hjertat har denna tid icke varit: böglar, bilor, schavotter och galgar hafva eftertrådt demokratiens milda Styrelse som icke kände hvarken hat eller hämd mot solkets förtryckare, sedan de blifvit gjorda oskadlige, demokratien, hvars grundsatser och valspråk voro: Frihet, jemlikhet och broderlighet! I stållet för frihetens lisgifvande slågtar, som då susade kring verlden, kånner man nu ångorna af blod, flutet ur tusentals menniskobröst, utgjutet af dessa folkens beskyddare-räddare.som de vanligen kalla sig, och de förqvåfvande dunsterna från reaktionens pontinska tråsk. Såg mig nu uppriktigt, vårda Snållpost! faller denna sanna skildring ut till fördel för demokratien, eller får den politiska fraktion till hvilken ni hänsluter er? Nu till edra uttryckta ådla tänkesätt för landets konung, öfvertygad, som jag år, att dessa alltid skola vara lika varma, så långe det nu rådande systemet varar, så långe det år alla utsigter får edra sjålsfrånder att få sitta i orubbadt bo. Hvad det var mig ljuft att höra eder lofsång för det krönta majestätet! De gamla hofskalderna, som långe legat i sina grifter, hafva såkert vaknat vid de vål bekanta ljuden, och med undran lyssnat till de kåra tonerna, till edra tjusande lofsånger, klådda i nutidens sköna språk. Jag tycker mig höra huru sde gamla sångarne i högenaf idel förtjusning -klappa i dimmiga händer.) Insändt till Skånska Telegrafen.