Nord-Åmerika. Sjelfstyrelse. Slassrågan och partisinne. — Storartade framsteg. (Forts. frän N:o 62.) Betråssande katkolicismen, hafva vi för nårvarande en dylik rörelse som den, hvilken föregår i England. Broder Jonathan förhåller sig ganska likgiltig i afseende på utlåndska angelågenheter, så vida det icke handlar om ett folks frihetsstrid eller amerikanska åran. I den sednare punkten åro våra republikaner i högsta grad kånsliga. I Påfvens förfarande, som tillslåt det protestantiskt-amerikanska kapellet i Rom och vill sörlögga det, så att såga, på den åde Campagnan, se de en skymf, begången emot vår stat och vårt folk. Vi åro utan all statskyrka och tillstådja hvarje kyrka och sekt lika frihet och lika rått; men katholicismen utöfvar ingen reciprocitet, der, hvarest dess bekännare utgöra majoriteten. Dess presterskap vill herrska och beståmma andras hela lif; den romerska kyrkan åsyftar, till följe af hela dess våsende, införandet af den kyrk