Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1851, sida 1

unge markis St. Aubin, som med sin maka utbytte blickar af sållhet och oförstålld lycka, tillråckliga att öfvertyga hvem som helst huru dyrbara de voro för hvarandra. — Det fanns ock en som var alltför mycket öfvertygad hårom och det var Julia. St. Aubin hade nyligen lemnat sin bustru med en lått kyss på hennes af ungdom och helsa strålande panna och stod just försånkt i åskådningen af hennes dans med grefve M då han af on domestik utkallades. — I det åt trådgården vettande galleriet våntade honom en barmhertighetssyster. -Ni år markis St. Aubin, sade hon, ni måste genast följa mig till en döende, som har något ytterst vigtigt att anförtro er och åstundar er förlåtelse innan han dör. Hvem menar ni?frågade markisen förvånad. Han heter Georges, tror jag och blef just nu intagen på hospitalet angripen af koleran. Kolera, såger ni! utropade St. Aubin och tog ofrivilligt ett steg tillbaka. Åck ja, herr markis, koleran år i Paris, men lätom oss skynda, hviskade nunnan i det hon drog markisen med sig. — De gingo till ett hospital. — — — — — — — —