Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1851, sida 2

saren då i ordning för att sjerran från de eviga nöjenas stad en stund få andas uti Guds fria natur och hvem kan vål förtänka honom det? — Under det den mindre bemedlade får åtnöja sig med små utflykter på sin höjd till hufvudstadens nårmaste omgifningar, reser den rike och förmögnare till sina slott och villor i landsorten. — Just ett sådant der slott, troligen ett minne från feodaltiden och nu kanske tillhörigt någon gammal ex-pår, som i Paris qvarhållen af sin podager, ej på 20 år besökt det, eller någon rik arftagerska, som blott en gång om sommaren reser dit för att dinera med sina vånner, ett sådant der gammalt slott med sina krenellerade torn och af tidens hand ännu skonade göthiska hvalfbågar visar sig för oss derborta vid skogsbrynet. — Nedanföre den höjd som intages af slottet grupperar sig på dess afsatser en gladlynt bondby, som sedan utstråcker sig längs en dalfördjupning, hvars blomsterbådd vattnas af Iserees vågor. — Långst bort vid horizonten afteckna sig dunkelt Alpernes snöbetåckta toppar, som i aftonsolens glans liksom tyckas sammansmålta med det azurblå himlahvalfvet.