Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1851, sida 2

— — — —— — — — utåt horizonten, der den nedgående solens purpurkrans i detsamma alltmer bleknar och försvinner. — Den gamle, i hvilken vi för läraren kunne presentera f. d. sergeanten vid Napoleons garde, Bambeuff, slutar i detsamma att råka och knackar ur sin väldiga sjöskumspipa, den han lågger ner på bånken. — Han betraktar långe de båda barnen och en stor tår, som han förgäfves söker dölja, nedrullar i hans yfviga grå skågg. -Du gråter pappa, hvarföre gråter du?ropar den lilla och lindar sina små armar kring den gamles hals, i det hon smyger sig nårmare honom. — Förlägen att se sig upptåckt af barnet nedsvålger Bambeuff sina tårar och såger med lotsadt småleende: -ser du min lilla Denise, det var så att jag tånkte på något ... -Hvad tänkte du då på pappa? — du tånkte visst på mig, hviskade Denise och tryckte en hästig kyss på fadrens fårade kind — på mig och Julia.Du har rått, ja, fortfor Bombueff med äterhållen rörelse. jag tänkte verkligen på dig och Iulia.(Forts.) I