— Och jag tog fram ett etui, som inneslöt en törnrosknopp af diamanter å jour, hvilken Denise visst tyckte mycket om, ty hon föll i min famn och kysste mig med ett uttryck, omöjligt att beskrifva; ... Min Gud, jag år kanske alltför lycklig! ... — Hår voro anteckningarne afbrutna och stora mårken efter tårar kunde skönjas på det nåtta papperet. — Markisen hopvek åter sitt album i det en djup suck undföll honom. — Han satt långe tyst och liksom dråmmande, det lilla barnet hade emellertid insomnat på hans knån. II. Huru man delar ett arf. — Vi måste gå flera år tillbaka i vår beråttelse och befinna 088 i sådra Frankrike i en af Provences naturskönaste trakter. — I provinsen således, dit hufvudstadens befolkning skyndar att göra sina utflykter så snart det första gråsstrå visar sig på champs El,s6es eller vårsolen börj r helsa på i semte våningen af St Antoinees trängaste grånder. Uttråttade och ledsna vid denna uppsjö af balar, maskerader, koncerter, theatrar och Gud vet allt, lagar sig den beskedlige Pari