Nägra månader derefter: Jag mins det ån, den dag jag stod För spegeln att min halsduk jemna, Hur högt mitt hjerta slog, mitt mod —? Ja derom törs jag intet nåmna, Jag var så brydd hur som markis Jag skulle fria till Denise. — några timmar sednare: Denise år min! — hon hårt den bån, Som jag förvirrad hördes stamma, Och i min famn, min kårlekslön, Hon låg i tårar i detsamma, Denise, den krans du nyss band på Skall snart som brud dig pryda få!... — St. Auhin fullföljer vidare: Porio den 15 Aug. 1832, kl. 9 e. m. Denise har nu snart tvenne år varit min maka och min Gud, hvilken engel till qvinna har du ej gifvit mig. — Aldrig har jag dock sett henne så skön som i qvåll, i denna låtta baldrågt: når jeg kom hem får att följa Denise på balen till grefve M fann jag henne sysselsatt med att fåsta en blomma i håret. Denise, sade jag, hår har jag plockat en ros, som du kanske behagar båra i qvåll istället för den der kamelian, som visst år ganska vacker, men ..