han skulle då meddela, hvilka förändringar han ärnade företaga i den antipäsliga billen och når förhandlingarne om budgeten skulle fortsättas. På förfrågan al hr keogh förklarade lord John, att han ville gifva huset tid alt öfvervåga sörändringarne i den nåmnda billen, innan den gick till komiten. Hr Gibson protesterade deremot, att den antipåsliga billen erhöll söreträde framför budgetsörhandlingarne. Protektionisten lord John Manners förklarade, å sitt partis vägnar, att han icke skulle göra någon systematisk opposition, men väl bringa landtbefolkningens nöd å bane igen, i sall regeringen icke sramlade förslag till dess afhjelpande. Hr Reynolds förklarade sig vilja bekämpa billen på alla dess stadier och fordrade, att saken skulle öfverlemnas till en prösningskomitä, innan man skred till lagstistningsätgårder. IIrr Wakley. Moore och Sadleir talade likaledes mot billen, hvarpå huset uppsköt sina möten till den 6. I öfverhuset uttalade lord Landsdowne sig i öfverensståmmelse med lord John Russels sbrklaring och beklagade, att de bekanta meningsskiljaktigheterna förhindrade bildandet af en starkare och verksammare minister. Under förhandlingarne uttalade sig hertigen af Argyle emot uppgifvandet af den antipäsliga billen, medan lord Brougham yttrade sig emot hvarje lagstiftningsåtgård med hånsigt till de päsliga ingreppen. Den 4 hade lord John Russel i sin embetslokal en sammankomst med 200 underhusmedlemmar, hvilka vanligtvis röstat med ministeren, och förestållde dem, att ministeren icke kunde hålla sig emot protektionisterna, så framt icke alla dess anhångare höllo fast tillhopa och låto smårre meningsskiljaktigheter vika. Hvad finansangelågenheterna betråffade, hade ministeren ännu icke efter sitt återinsåttande rådgjort om desamma, men han hoppades att den 7 kunna för huset framlågga ett tillfredsstållande meddelande i detta hånseende. Ministern slöt sitt föredrag med den uppmaning till de församlade att framgent understödja honom i landets interesse. Alla de nårvarande, med undantag af de irlåndske medlemmarne, förklarade sig beredde att understödja ministeren. Desse sistnämnde yttrade ett starkt missnöje med den antipåsliga billen, och några af dem tillochmed förklarade att de af alla krafter ville motarbeta densamma, äfven om ministerens bestånd I derigenom skulle såttas i fara. Under det Globe tror att ministeren i nåstan oföråndrad gestalt skall återtaga ärendernas ledning, förmodas på andra håll, att icke alla ministrarne komma att återintråda i sina embeten, utan att kabinettet, så vidt möjligt år, kommer att förstårkas med några nya friska viljor. Hårom vet man dock ingenting beståmdt och måste afvakta lord John Russels upplysningar den 6 dennes. Times anser Whiggernes bibehållande vid våldet såsom ett oundvikligt ondt, som dock år båttre ån krisens fortfarande.