Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1851, sida 1

— Det år en ung man i djup sorgdrågt. som, vårdslöst utstråckt i en fåtölj, med tillbakalutadt hufvud oafvåndt betraktar taflan. — Hans drag, ehuru ståmplade al en tydlig sorg, utmårker icke dessmindre ungdom och styrka och hans skönhet var på sin tid så erkånd i hufvudstadens fashionabla salonger, att till och med karlarne i tysthet erkände den; lågg hårtill den ovanliga förmögen heten af några hundrade tusen francs i råntor och man bör ej undra på månnernas svartsjuka eller damernas små intriger. Denne man, eller om man så vill, råttare yngling, ty han hade ånnu ej uppnått 30talet var ingen annan an Markis St. Aubin, han, som brukade vallfärda till Pere-Lachaise med sin blomsterkrans. — Efter att långe uppmårksamt hafva betraktat porträttet skakar han sorgset sitt mörklockiga hufvud och återtar låsningen i ett uppslaget album, som hvilar på hans knå, då och då kastande en blick full af kårlek och sållhet på ett barn om tre år, som lekte i rummet. — Hvem som helst skulle genast mårkt en påfallande likhet mellan detta barn och porirättet på våggen: samma stora blå ögon och alabasterhvita tandrad, samma ådelt formade panna, hvaröfver svåfvade ett outsägligt drag