Kung WINTER i Mars 1851 Kung Winter sitter så bister i håg Och ser huru solen stiger; ; Fritt sjunger ju hvarje lättsinnig våg — Kung rynkar pannan och tiger; Han tänker: 4en underlig tid man hear, Det kan just gräma en gammaldags karl. aMina Råder sade: -Sire var mild — äHall tömmarne något slaka, — Nu år riskabelt att vara vild, Och hufvena mystiskt de skaka; Jag lydde — hvad har jag nu till tack? Kring mig skrika lärkor och annat pack. Den satans tidem år skull till allt, Ve mina råder, de svaga! Men nästa år skall, min själ, bli kallt, Då skall jag till drifvor laga Som Vårn, den fjesken, ej skall rå på Förn Maj koketterar med ögonen blå. Der ser man hur dumt det år åndå För 4öSs8 att parlamentera; Sin tid hvar bjesse ju har, hå hå! Att briljera, hussera, regera — — — Men nästa år ett nytt kabinett Jag bildar; — på grått jag ren år måätt. Och pass på! ånnu finnes rim i mitt skågg, Ån bår jag ishjelm på hjessa. Ännu på gletschen min klingas egg Jag aktar engång att hvåssa. Och visa skall jag båd sjö och land Au ännu Kuvg Winter b r spira i band.