Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1851, sida 1

dernere, I men 1 tankarne irrade till andra nej der; hon tånkte på den hådangångna Bertha, ty det var i dag årsdagen af hennes död. Hon hade gerna ån en gång velat besåka hennes graf, pryda den med blommor, bedja der, men hon fruktade att denna resa skulle verka menligt på Emil, hvars helsa hade varit vacklande. Hon afbröts i sina dråmmerier genom Emils intråde. Ingen kunde nu i honom igenkånna den för ett par år sedan friska och lefnadsglada mannen: Ögonen voro djupt insjunkna, halfslocknade och dystra, kindknotorna utstående, i de mörka lockarne lyste redan en mångd förtidigt gränade hår; men oaktadt hans ytterliga almagring och aslallna utseende, brunno dock klara, högråda rosor på kinderna. Agnes såg honom sållan; under förevändning af jagt, ströfvade han ofta flera dagar omkring i skogarne, låt aldrig se sig i sållskaper, undvek gerna hvarje fremmande — och många voro de frågor, hvarmed den stackars Agnes plågades, rörande hennes mans besynnerliga uppförande. Nu satte han sig bredvid sin hustru. -Agnes, sade han ömt, du har för mig varit en god, ja, allt får god och tillgifven maka, men mitt djupt förkrossade hjerta har ej kun