Korset i Ålpdalen. Berättelse af La Stranlera. (Forts. och sl. fr. N:o 57.) Ett enkelt kors upprestes hår till åminnelse af henne, som i denna sköna dal lefde och ålskade, led och dog, och vid dess fot planterades Berthas ålsklingsblommor. Sedan den sorgliga begrafningshögtiden försiggått, söretog Emil och Agnes, på majorens entrågna begåran, en liten resa i de angenåma kantonerna, och då de efter en månads förlopp äterkommo, funno de honom val sorgsen och affallen, men tillika lugn och undergifven. Ännu några veckor stannade de i dalen, under hvilken tid de åfven följde den sörjande sadrens jordiska hydda till den så efterlångtade, tysta boningen.