Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1851, sida 1

du har en stark sjål .. du skall höra mig. . höra en hemsk, ryslig historia . . och du skall förlåta eller förbanna mig . . jag kan ej ensam båra dessa qval!Och han beråttade får henne om Ernestine, om duellen — heta tårar öfversköljde Agnes kinder, och då han slutat, sade hon sakta: Nej, o nej, ni har ej dödat honom! För tio år sedan stupade han i en duell, som han hade med grefve von Kinsbach.Utom sig af glådje fattade han hennes arm, utropande: -Är det sannt? Ar det verkligen sannt? Jag har då ej mårdat honom? Hans blod besudlar ej mina hånder? Jag kan åter lyfta en skuldfri blick mot Allfadrens thron?Med ifver omfamnade han den gråtande Agnes och tryckte henne ömt till sitt bröst. Då hon åter kunde tala, måste hon ånyo försåkra honom om sanningen af sina ord och omtalade, att hennes far stupat i den ofvannåmnda duellen, hvilken uppkommit genom en arlsfråga, som föranledt en tvist mellan honom och grefven, hvilken slutades genom yttrande å ömse sidor, som förorsakade en utmaning. (Forts.)