Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1851, sida 2

dånad på gräsvallen nåra landsvågen och då en ung herde underråttade oss om hennes boning, förde vi henne hit; han omtalade åfven för oss hennes sorgliga historia, som uppvåckte vårt innerliga deltagande och af bjertat önskar jag att denna hulda varelse måtte återskänkas åt lifvet och åt er!Min fru, svarade majoren med djup rörelse, hon sofver nu och kan således ej sjelf tacka er för er godhet, och långt ifrån att finna er nårvaro vara besvårlig, får jag i stållet frambåra er min varma erkånsla derföre. Det ser ut som Gud i sin outtåmliga barmhertighet ville återskänka min Bertha sitt förlorade förstånd, ty hon igenkände mig ... hon kallade mig fader ... 0, min fru, ni kan ej förestålla er huru ljust sadersnamnet år för ett öra, som så långe saknat det. Ja, min Bertha, min arma olyckliga dotter skånkte sitt rika, varma hjerta åt en ung artist från Wien, som nedrigt, ovärdigt öfvergisvit henne för en annan. .. Mer fick han ej såga — ett fruktansvårdt ljus tycktes uppgå för den bleknande Agnes. -För Guds barmhertighets skull, ntropade hon hästigt, såg mig, o såg mig . . han heter . . . han heter ju ej .. Lichtenberg?Och nåstan vanmåktig neddignade hon vid