ditt samvete att hafva förorsakat hennes sattigdom och olycka, och nödgas ashöra långa jeremiader om förflutna tider, samt smälta många bittra sörebråelser, då ån det ena, ån det andra fattas. Ja, vid min heder, bror, råder jag dig att slå alla dessa romaneska kårleksgriller ur hågen, ty de föda ej sin man, och i våra opoetiska tider måste man skaffa sig något bastantare att lefva af, ån solsken och vackert våder. så att både får flickans och ditt eget båsta, beder jag dig med allvar och förnuft tånka på mitt förslag. Om du då bara vill gifta dig af pur kårlek, så måste ditt bjerta vål ej vara så förkolnadt, att ej några eldiga blickar ur fråken von Seefels vackra ögon, kunna såtta dig i eld och låga. Jag ville önska jag vore i ditt stålle, det skulle, besitta och regera, ej dröja långe, innan jag vid den huldas sötter gjort den aldrasirligaste kårleksförklaring. Se så, min bror, var nu förnustig — hår har jag hållit tal, tills jag blifvit alldeles hes, och kan du ånnu tveka, så får jag ett ringa begrepp om mina persuasionsgåsvor. Innan Emil hann svara, syntes hans morgonbesök i dörren och bakom honom ett par andra figurer; den objudna gåsten uppmanade den stackars artisten att följa sig. -Nej, min herre, nej, sade Moritz, upp