generalskan Blumenvwald, hos hvilken din huldinna för nårvarande vistas och der din lyckas sol skall uppgå. Sorgligt skakade Emil på hufvudet och svasade: -Tack, Moritz, för din vänskap och dina förslag, men jag kan ej begagna mig deraf — jag år förlofvad.Förlofvad! Du förlofvad! Och med hvem? Emil beråttade honom nu sin bekantskap med Bertha, om deras kårlek, hennes långtan att återse honom. Efter en stunds tystnad, sade Moritz: Detta år visserligen illa, men kan dock blifva ån vårre. Hon har — som du sjelf såger — ej förmögenhet tillråcklig för er båda och du måste ovilkorligen hafva pengar. I annat fall blir du bysatt och får sitta inne — Gud vet huru långe. Under tiden sörjer hon dig, begråter dig som dåd eller trolås, och gifter sig med en annan; ponera också, att hon blir sin första kärlek trogen och du efter ett par års förlopp gifter dig med henne. Som hederlig karl måste du först betala dina skulder och dertill åtgår hennes hemgift — nå, hvad hafven J sedan att lefva af? Diner de mon coeur et souper de mon åme, såger fransosen, och låter visst mycket ömt och vackert — men, sörb—a mig, jag ville lefva på så mager kost. Och, raljeri apart, får du kanske sedan på