Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1851, sida 1

Korset i ÅÄlpdalen. Berättelse af La Straniera. (Forts. fr. N:o 52.) Det kan vål vara två år sedan en ung; vacker herre kom till majorens och stanna der några dagar; men hur det var, så tyckte han om den söta fröken — och det kan vål ingen undra på för hon var bra rar — och fria till henne, och majoren sade ja, och de va så lyckliga och glada, och hölt så innerligt af hvarandra. Och så var han der hela vintern, men på våren reste han bort — jag har nog hört hvart det var men jag har glömt det — nå, då lofva han att snart komma tillbaka. I början var allt godt och vål; han skref ofta och Suzette — som stod mycket vål hos fråken — har talt om för mig huru obegripligt glad fröken blef, då hon sick bref från sin hjertans kär; men så tog den fröjden slut och de väntade honom i stållet hvar dag, hvar timme, och fröken var så ångslig och gret får att hon ej hörde något af honom. Då kommer en vacker dag en ann ung herre dit, som kånner honom och talar om att han nyss var gift — den erkeskålmen