Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1851, sida 2

att lyfta denna stackars flicka upp i vagnen; hon har visst blifvit angripen af något håftigt illamående, ty hon år alldeles medvetslås och vi kunna ej lemna henne i detta tillstånd; troligen bor hon ej långt hårifrån, vi måste föra henne till sitt hem.Goda Agnes, blef svaret, vi kunna ju såga till i nårmaste boning, ty om vi uppehålla oss hårmed, hinna vi ej till Altorf i qvåll, som vi ämnat.Den unga frun vånde sig om, fåstande förvånade blickar på sin man. -Nej. Emil, det kan aldrig vara din mening — så kånslolös år du ej. Det vore ju rent af barbariskt att lemna den arma flickan i denna belågenhet; att föra henne till sitt hem kan ej förorsaka någon betydlig tidsspillan; och om vi också ej hinna till Altorf i dag, så få vi vål nattqvarter på något annat stålle. Och nu min lille gubbe, får du lof alt göra mig till viljes.Utan vidare invåndningar tog nu Emil Lichtenberg den afdånade Bertha i sina armar, men hans kånslor i detta ögonblick låta låttare föresälla sig ån beskrifvas. De satte sig åter upp: Agnes blickade med innerligt deltagande på den sköna lislösa, som låg lutad emot henne, men snart blef denna börda henne för tung, sakta lade hon den