Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1851, sida 1

sande till bostad åt dem, svarade den oförtrutne mannen, som kånde ett varmt intresse för Bertha och lisligt önskade kunna bidraga till hennes återstållande, att han skulle håra efter, och några dagar sednare erhöll majoren verkligen ett bref, deri han underråttades, att den önskade lågenheten var funnen och hyrd för deras råkning. Skyndsamt företogs flyttningen och inom kort voro de i sin nya bostad. Bertha hade varit svår att öfvertala till denna resa, men, då man sade henne, att man skulle måte Emil, följde hon gerna. Anlånd dit tycktes hon ej finna sig fråmmande der, utan ansåg det som sitt fordna hem; och når majoren på morgonen skulle besöka henne, fann hån den gamla domestiken alldeles utom sig af förskråckelse, emedan hon vid uppvaknandet funnit fönstret öppet och fröken borta. Allmån oro och bestörtning. Ösverallt skickades bud, men ingenstådes hade man märkt henne; majorens förskråckelse ökades, då han betänkte att denna trakt var henne fullkomligt obekant, och hon sålunda ej skulle kunna hitta hem; efter att hafva tillbragt hela dagen under fruktlåst sökande, återvånde han sent på qvållen alldeles uttråttad, och satt, nedtryckt af grånslås smärta, utan att hvarken vilja åta eller sofva, då — hvilken glådje — Berthas