Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1851, sida 2

ÖBD————— — -sörlåt, min herre, ännu en fråga: lefver sröken von Seefels far. -Nej. han lårer för flera år sedan stupat i i en duell, blef svaret. Och inkommen i sitt rum, nedföll den olycklige på soffan, betåckte ansigtet med hånderna, och utropade: o, så straffas fådernas missgerningar på barnen!Ängripen af en hästig feber, låg Bertha slera dagar utan hopp; de skickligaste låkare hemtades, den ömmaste omvårdnad slösades på henne, och den segrade slutligen i förening med den ungdomliga naturen; småningom lemnade henne febern — men, ack, ejålon förmörkades af vansinnets sorgflor! Alla försök att befria den derifrån förblefvo sruktlösa; på majorens ofta upprepade frågor, om man ej kunde hoppas att hon efterhand skulle återhemta sig, från sin förvirring, svarade låkaren en dag: en håftig sinnesskakning har förorsakat den, måhånda en dylik kan motverka den; för menniskoögon synes eljest ingen hjelp möjlig, ty jag har gjort allt hvad si i min förmåga står; hon år dock ännu mycket sjuk och klen, kanske kroppens fullkomliga tillfrisknande och vären kunna verka vålgörande på sjålen.Hela vintern var Bertha så sjuk och matt I att hon sällan kunde lemna sången, men vid