Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1851, sida 2

bleka kinderna, hviskade ömma, lugnande orddå hon hästigt reste sig upp, stötte honom ifrån sig, och sade rysande: Ia, hvem år du? Hvad vill du? Jo, tyst, sas kånner dig nu .... jag vet hvem du är... du år den stygge Köhlebom, som vill frånröfva mig min riddare . . . men det skall ej lyckas dig . .. det skall du nog slippa . . jag skall skydda min riddare, jag, ty han år mig trogen i döden. . . . I morgon skall jag blifva hans brud . . . då skall jag smycka mig med blommor, med perlor . . . . nej, icke med perlor . . . det betyder tårar — o, hur ljuft att förrinna i tårar. .. Åter försjönk hon i sina drömmerier och I ? . . j tröstlösare än nägonsin återvånde majoren till sin numera så sorgliga boning. Nåstan hvarje dag, utan att göra afseende på våderleken, gick Bertha utåt vågen för att möta Emil, plockade blommor och band kransar, hvarmed hon skulle pryda hans hår, ordnade hans rum, och sade med stilla glådje: Di afton kommer han såkert ... det skref han i går — ack, huru lycklig skall ej då Bertha blifvalI (Forts.) I ——-—