Nej, o, nej, du kan det ej, du måste hata, förakta den tiofaldigt brottslige, som kunde tvifla på din dygd! Men du vill ej bryta din ed, af medlidande, emedan du tror det vara din pligt, vill du följa mig; dock, jag skall ej vara nog ovårdig att begagna mig af denna ådla uppoffring; du skall återvånda med din dotter till din hembygd, dina slågtingar och glömma den förblindade, som, skiljd från dig, från hela verlden, aldrig skall upphöra att begråta sina brott!Ernestine uppreste mig mildt. Du anar ej djupet af qvinnans kärlek, sade hon. -Du kånner ej, att för den hon ålskar, kan hon uthårda, lida, försaka allt, blott ej evig skiljsmessa, att hon kysser den hand, som agar henne, att hon ville såtta sitt hjerta som sköld mot hvarje smårtans pil, hvilken kunde såra den ålskades bråst, om ock hennes eget skulle förblåda dervid. Nej, Rudolph, min kårlek slocknar ej i motgången, utan brinner då med en ån klarare slamma.Efter flere fåfånga bemödanden, lyckades Ernestine slutligen att något tråsta och uppmuntra mig; jag gick ut at bestyra om fortsåttningen af vår resa; då jag helsat på Walter och tackat honom, lemnade han mig en summa pengar, som jag gifvit honom fullmakt att lyfta hos en bankir i Wien: denna summa,