Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1851, sida 3

sar ut på gården till stufvufönstret, det han med blottade händerna sönderslår, troende sig derigenom lJättare få barnen utur elden. Men genom öppningen blir ett luftdrag — elden får allt starkare öfverhand och de stackars föräldrarne, hörande sina barns aftynande qvida, måste öfverge allt hopp om deras räddning. Då huset var nedbrunnet igenfunnos lemningarne efter de sålunda innebrånda 3 barnen. Gossen låg vid dörren och de båda slickorna, omslutne i hvarandras famn, syntes hafva tagit sin tillflykt upp i föråldrarnes sång, der de lindat sångklåderna omkring sig, för att skydda sig för rök och lågor. Petter Ersson och hans hustru åro kånda såsom ett arbetssamt, årligt och beskedligt folk, som genom flit och arf samlat en liten, efter deras stånd dock icke obetydlig förmögenhet, af omkring 1000 riksdaler bko, hvilken nu till större delen blef lågornas rof. Obeskrifligt år de stackars föråldrarnes förtviflade sorg Öfver sina barns så ömkliga och fasansfulla död. Fadren har vid sönstress sönderslående af glasskårfvor blifvit så illa skadad i sina hånder, att han med dem föga eller intet kan utråtta. Olyckans orsak tros med säkerbet hafva varit en genom spismuren gående stock, som uppbar mellantaket mellan stufvan och vinden, ett byggnadssått, som hår af ålder varit brukligt, men hvars våda genom olyckshändelser blifvit allt mer och mer insedd. Torpets åbyggnad och lösören voro beklagligen icke försåkrade i någon brandstods-förening. Till råga på olyckan hade taket Öfver matboden i en annan byggnad varit så bristfålligt och låckande, att torparen sett sig nådsakad i stufvubyggningen inflytta sina matvaror, så att åfven dessa utan råddning gingo totalt förlorade. (N. Alleh.)