Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1851, sida 1

Korset i Ålpdalen. Berättelse af La Straniera. (Forts. fr. N:o 46.) Vid min åsyn stirrade hon först en minut på mig, rusade sedan upp med ett håftigt glådjerop; alldeles utom mig af svartsjuka och raseri, stötte jag henne omildt tillbaka, drog vårjan, och skulle otvifvelaktigt nedstuckit öfversten, oberedd, som han var på ett dylikt anfall, såvida ej Ernestine kastat sig emellan; hårigenom br. gtes jag åter till sansning och stack in vårjan. Allt detta skedde fortare ån jag hinner beskrifva det; ånnu hade ingen yttrat ett ord, men nu började öfversten: Hetr major... håftigt afbröt jag honom: LTig, herre, och tacka henne der, som råddat ert lif; men skynda er hårifrån, ty, vid min adliga åra, låter jag er icke annars smaka kallt stål, utan att tåla någon medlare. Men var då i Guds namn sörnuftig och hör-... Jag vill ingenting höra, har jag ju sagt er,ropade jag, öppnande dörren, -ut med er på ögonblicket, om ni ej vill att jag skall sparka er utför trapporna-...