Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1851, sida 1

den del deraf, hvilken genom gistoråtten tillkom min hustru, åfvensom en liten pension åt Walter. Sedan jag i laglig ordning uppsatt och låtit bevittna testamentet, öfverlemnades det åt en af mina vånner; jag skref åfven till min slågtinge och bad henne vara en mor för Bertha, ty min maka hade genom sitt uppförande gjort sig ovårdig att handleda sin dotter. Ännu en gång fattade jag pennan; jag skref till Ernestine ett bref fullt af de bittraste förebrårlser; jag yttrade deri, bland annat: om jag eller Seefels stupar, komme det utgjutna blodet öfver ditt hufvud! Men fast, orubbligt står mitt beslut att, i hvad håndelse som helst, aldrig återse den, som så nedrigt bedragit mig!Jag hade nyss slutet. då dörren öppnades och gamle Walter intrådde. Med sörlos, herr major, sade han.-ville jag fråga, hvarföre vi ej skola bege oss hem till lilla frun? Hon långtar såkert efter er, och gamle Walter önskade gerna visa det han riktigt fullgjort sitt uppdrag, att oskadad återföra er till er lilla, söta hustru, D Ett ögonblick åmnade jag såga att Ernestine var bortrest, men, besinnande att han lått kunde blifva underråttad om motsatsen och då möjligtvis upplysa henne om min vistelseort, beslöt jag upptäcka råtta förhållandet får honom.