Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1851, sida 2

Stockholms bildningscirkels petition till K. M:t. Stormåktigste, Allernådigste Konung! Lifvade af den fasta öfvertygelse, att kännedom om hvad inom de industriella yrkena blifvit bragt till största fullkomlighet skulle, på ett kraftigt sått, bidraga till lyftning af den inhemska industrien; genomträngde af den tillförsigt; att Sveriges nåringsflit skulle skörda vigtiga och betydelsefulla frukter genom, vunnen nårmare bekantskap med en exposition af industriens och konstfiitens från hela den civiliserade verlden sammanbragta alster, hvilken i Englands hufvudstad för närvarande förberedes: förvissade att en sådan kånnedom kan vinnas endast genom personlig närvaro på stället; — men derjemte öfvertygade att det önskvärda målet — den inhemska industriens lysining — kan, på denna väg, med något hopp om sramgång, sökas endast derigenom, att de, hvilka arbeta inom de industriella yrkena, få bese och införlifva sig med de lårorika föremål, som ofvannåmnde exposition erbjuder — våga undertecknade nalkas Eders Kgl. M:ts thron för att, i djupaste underdånighet anhälla det tåcktes Eders Kgl. M:t, af landsfaderlig huldhet och vis omtanka får sosterlandets sanna väl, i Nåder låta bereda Sverges industriidkare, handtverkare och arbetare det tillfälle att besöka verldsexpositionen, som deras ringa vilkor förbjuder och hvilket tillfålle, huru gagnande det ån för det allmånna kunde vara, likvål, utan Eders Kongl. M:ts nådiga hågn, går förloradt, och med det en undervisning, hvilken aldrig tillförene varit och hvilken icke nader lång tid, om ej ens någonsin, skall blifva, för de inom industrien arbetande, tillgånglig; hvaraf nårmaste följden blefve, att, medan frukterna af denna verldshåndelse komme alla andra nationer tillgodo, skulle de spårlöst försvinna för den Svenska. Eders Kongl. M:t har med landssaderlig huldhet anbefallt vidtagande af nådiga åtgårder, på det att fosterlandet, genom den inhemska industriens produkter, må vara representeradt på den stora verldsexpositionen; — denna Eders Kongl. M:ts nådiga omvårdnad har, i främsta rummet, ingifvit undertecknade mod, att, i djup underdånighg det jemvål de kunnigaste och skickligaste d rbetare, hvilka, förfårdigat dessa produkter, måtte vid den betydelsefulla expositionen få närvara. Dernäst hafva underteckuade blifvit styrkta i sin föresats, att djerfvas sramtråda inför Eders Kgl. M:ts thron, af den omståndighet, att, tnom alla Europas öfriga länder, vidtagas mer eller mindre kraftiga åtgårder, för att bereda industriidkaren, handtverkaren och arbetaren tillsälle att personligen se och lära känna hvad konst och näringsslit kunnat frambringa bäst oeh ypperst. Stormäktigste, Allernådigste Konung! Icke blott industri-arbetaren, utan, genom honom, hela det industriella lisvet samt slutligen äfven säderneslandet, skulle draga en stor och på förhand knappt beräknelig vinst af de kunskaper och den högre färdighet i sitt yrke, som närvaron vid verlds-expositionen skulle skänka arbetaren — det är den djupa öfvertygelsen härom, hvilken, jemte vissheten, att detta mål, utan Eders Kongl. M:ts kraftiga och för arbetaren alltid faderliga mellankomst, icke vinnes, som gifvit oss mod att inför thronen framlågga dessa våra varma och underdåniga önskningar. Stockholm den 9 Febr. 1851.