Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1851, sida 1

rhvad i Herrans namn det kommit åt majoren. Om man tillfrågat honom sjelf derom, hade troligen hans förundran ej blifvit mindre; men den unge artistens intagande sått och intressanta samtal hade till den grad intagit honom, att han ej kunde undertrycka sin önskan att ännu ett par timmar njuta af hans sållskap. I matsalen emottogos de af majorens dotter, Bertha, en huld, ålsklig varelse, liknande en tåck alpros, uppvåxt bland dalens blommor och foglar, utan annat sållskap ån sin fars, hvars glådje och tröst hon utgjorde. För henne presenterade majaren ein gåst som herr Emil Lichtenberg, artist från Wien, stadd på resa i Schweiz för sitt nöje och sin konst, och nu hitkommen sör att i sitt album åfven gömma minnet af deras dal. Under måltiden lyssnade Bertha uppmärksamt till hans beskrifningar om de utmärktaste stållen han besökt; ty han hade en ovanlig förmåga att fångsla sina åhörares intresse genom sina beråttelser, kryddade af tråffande infall och pikanta anekdoter. Då han på eftermiddagen tog afsked och tackade sin vård, var det derföre ej utan nöje hon hörde sadren fråga: -om han ej ville stanna der öfver natten, emedan intet vårdshus fanns i byn, och det troligen vore får sent att fortsåtta resan? På hans jakande svar skyndade hon glådtigt ut att iordningsstålla ett rum.