Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1851, sida 3

E-n. Ivarjehanda. Något om Chinesernes åkerbruk och nåringar. Ris, Chinas husvodprodukt, kan man åfven kalla för hufvudnåringsmedlet får detta folkrika land, och Gutzlaff anmärker att en inföding i de sydliga provinserne alldeles icke medger att han åtit, förr ån han förtårt en behårig portion ris. Några chineser, som en gång frågade honom om de vestliga Barbarerne åfven åta ris, utropade, då svaret var nekande: -så ofruktbara länder Barbarerne ha, som icke srambringa lifvets nödvåndigaste behof! Mårkvärdigt att invånarne ej långesedan dåat af hunger. — Man kan förestålla sig Chinas enorma riskonsumtion då man vet att ett med 12,000 Picul (a 1331 engelska ((l) ris lastadt skepp icke förslår för blott staden Canton på en enda dag. I de sydliga provinserna erhållas årligen på samma jord 2 risskördar och en tredje skörd af grönsaker (Gemise); hvarföre åfven följer, att i ett land der jorden till sådan ytterlighet anstränges, alla slags gödningsåmnen blifva med begårlighet uppsamlade — t. ex. hvarjehanda animala och vegetabiliska assall, gatsmuts och dikesgyttja, brånda ben och kalk, t. o. m. hvad barberarne afraka (utgörande ingen obetydlighet der millioner hufvuden dagligen rakas) allt blifver tråget uppsamladt och sörsålat. Dock åro naturligtvis alla djuriska excrementer begårligast, de blifva blandade med kalkhaltig jord, torkade i små portioner i solen samt utgöra sålunda en betydande handelsartikel. Ofta tyckes också luften i ståderne alldeles sörpestad af desse torkningsoparationer, ty detta folk bekymrar sig söga om andras luktorganer. Hvarje bondgård år försedd med en cistern, hvaruti gödselförrådet upplöses och bevaras. Det blandas aldrig med jorden såsom hos oss utan anvåndes i slytande form omedelbart på plantan, och merendels uppmjukas utsådet deruti söre såningen. De små och obetydliga håstar och boskapskreatur, som kineserne hafva, uppfödas på sådana betesmarker som ej duga till odling, ty då all duglig jord tages i anspråk för menniskornas lisuppehälle, kunna de ingen sådan undvara för kreaturen. Derföre kunna också högst få bestå sig köttråtter; och Davy anmårker att intet folk på jorden åter så litet kött men så mycket fisk och grönsaker som kineserne. Skatterna betalas dels i penningar men mest in natura; beloppen åro dock små och minskas eller till och med efterskånkas helt och hållet vid intråffande olyckor såsom torka, öfversvåmningar och dylikt. Bondgårdarne åro för det mesta små och utan gårdsgårdar, vanligen åtskiljde genom grafvar; men i de låglåndtare, fuktigare trakterne, hvarest odlas ris, utgöres grånsorna af smala dammar, som tillika begagnas till kommunikationsmedel byarne emellan. I sydliga landet ser man aldrig någon bred våg, och har ej heller behof deraf då vagnar ej brukas derstådes. Qvacksalfvare-annonser om olja för befordrande af god hårvext hafva nyligen i Berlin söranledt en egen rättegäng. En ännu ung man med kal hjessa begaf sig till en hårfrisör, som utbjudit sådan hårvext-olja till salu och tillika utlosvat en belöning af 50 Thaler åt den, som bevisade, att medlet icke hjelpte. Han köpte derstådes sådan hårolja jemte anvisning om dess bruk och begagnade den en lång tid utan något resultat. Han begaf sig då till srisören och fårebrådde honom detta, hvarpå denne svarade, att han icke måtte hafva begagnat oljan rått. Sedan köparen ånnu en tid brukat samma medel utan följd, inståmde han frisören för en domstol i Berlin, på grund af dennes annonser, och begårde att han skulle dömas att betala de utlofvade 50 Thalerna, då oljan icke gjort den annonserade verkan. Hårfrisören gjorde inför råtta den invändningen, att köparen icke måtte hafva rått anvåndt oljan; kårandens påstående afslogs, dock ej på denna grund, utan emedan råtten antog att