blick hördes en sakta plaskning ett stycke derifrån och han märkte nu de andra båtarne tyst glida öfver vattnet; de hade varseblifvit hans rörelse och sökte upphinna honom. Den lilla slottan hade nu seglat förbi ön och syntes tydligt emellan båda lägren. David höll sig alltid i spetsen, riktande blicken ån åt den ena, ån åt den andra stranden; han var nåra att fara förbi de sista eldarne, då ett skrik låt höra sig tått intill honom. Han skyndade sig fram i båten: en indian, som simmade öfver floden, befann sig under förståfven och uppgaf ånyo ånnu ett kallelserop; men han fick ej tid att fullborda det. Ramsay fattade det hufvud, som höjde sig öfver vattnet, och låt det försvinna. Nu började en stum och sörsårlig brottning; då vilden försökte att lösgöra sig, hade han fasthakat sig vid den unge mannens arm och bemödade sig nu att draga honom till sig. — Slåpp honom, sade Pierre, som befann sig i samma båt. — Nej, svarade David; han skulle förråda oss. Som han slutade dessa ord, gjorde indianen en förtviflad ansträngning; båten lutade håftigt och den unge kolonisten försvann under vattnet. Nehala uppgaf ett rop och ville kasta sig efter. (Forts.) kommmmm————X XR —